Mikroskop är ett ovärderligt verktyg i undervisningen i naturvetenskap och biologi. Med ett mikroskop kan eleverna se och undersöka mikroskopiska organismer, celler och strukturer som annars skulle vara osynliga för blotta ögat.
Mikroskop är också ett effektivt sätt att skapa intresse och entusiasm för naturvetenskap i klassrummet.
På den här sidan kommer vi att dyka in i mikroskopet och ge en grundlig genomgång av mikroskopets element och funktioner.
Ett mikroskop är en enhet som använder linser och belysning för att få små saker att se större ut och för att göra föremålet (föremål som du kommer att se förstorade) mer synligt.
Generellt sett består ett mikroskop av ett antal olika linser som fungerar i kombination.
Mikroskopet gör det möjligt att se otroligt små föremål.
Faktum är att föremål kan ses cirka 1 500 gånger mindre än vad som kan ses med blotta ögat.
I katalogen "Den mikroskopiska världen" hittar du 17 experiment där mikroskopet används. Här kan eleverna få mer erfarenhet av att använda mikroskop och lära sig att undersöka celler i ett mikroskop.
Experimenten är baserade på följande ämnen: Celler, djurceller, växtceller och mikroorganismer
Ladda ner katalogen här, skriv ut den och ta med den till lektionerna!
Objektivets uppgift är att bilda en förstorad representation av motivet du vill titta på. Den består av flera linser.
Idealiska krav: En skarp och kontrastrik bild med bra återgivning av de minsta detaljerna och jämn skärpa från centrum till kantzon utan markeringar.
Linsen kan till exempel vara märkt med en serie siffror: 60/0,85, 160/0,17, som vi kommer att gå igenom för dig nedan
60 = Linsen förstorar 60 gånger
0,85 = Linsens ljusstyrka uttryckt som den numeriska bländaren (N.A.)
Det maximala teoretiska värdet för ljusstyrka är 1,0 för vanliga objektiv. Vissa linser med särskilt hög förstoring används med en droppe nedsänkningsolja placerad mellan preparatets täckglas och linsens främre lins. Dessa linser kallas oljeimmersionslinser.
För oljeimmersionslinser är den teoretiskt största numeriska bländaren 1,40. Som nämnts indikerar den numeriska bländaren objektivets ljusstyrka, men det indikerar också objektivets förmåga att återge små fina detaljer = upplösningsstyrkan. Det bör dock betonas att enbart upplösningskraft inte är tillräckligt för att ge en tydlig och skarp bild. Dessutom måste linsen kunna återge detaljerna med hög kontrast.
160 = Rörets längd
Rörets längd är avståndet i mm från linsen till okularet. Det indikeras på linsen, eftersom förstoringsindikationen endast är korrekt när det finns rätt avstånd mellan linsen och okularet.
0,17 = Korrigering av täckglas
Detta värde är tjockleken på täckglaset för den berörda produkten.
0,17 mm är standardtjockleken för täckglas i större delen av världen och de allra flesta linser är korrigerade för detta värde. Vissa linser med hög förstoring kommer inte att kunna justeras skarpt alls om täckglaset är mycket tjockare än 0,17 mm.
Siffrorna som finns på linsen ger alltså användbar information både om linsens prestanda och om de förutsättningar som måste finnas för att linsen ska prestera på topp.
Linserna kan vara parafokala. Det betyder att bilden är skarp eller nästan skarp när du byter från ett objektiv till ett annat.
Denna typ av lins är den vanligaste och är därför standard på de allra flesta mikroskop. Det är linser som är korrigerade så att de ger en skarp bild i mitten av synfältet. Mot kanten av synfältet kommer en ökande oskärpa att visas på ett helt platt prov, vilket kräver en liten justering av finfokusknappen.
Akromatiska linser är bra för de flesta motiv som inte är helt platta, så de är ett förnuftigt val för utbildningsbruk.
En betydligt bättre typ av objektiv, som är korrigerad så att de, särskilt för objektiv med förstoringar från 40x och högre, drar skarpt nästan till kanten av synfältet.
Halvplanslinser är bra för de allra flesta typer av preparat, eftersom den justering som krävs för motiv nära kanten av synfältet endast är nödvändig för helt plana preparat, såsom utstryk av vätskor (blod, bakterier i vätskor, sekret, etc.).
Den bästa typen av akromatiska linser. Skärpekorrigeringen är så bra att du i allmänhet får en gnistrande skarp bild från mitten av synfältet till kanten. På vissa objektiv med låg förstoring kan dock en mindre justering av skärpan vara nödvändig på motiv som befinner sig i marginalzonen.
Plana linser bör väljas i alla fall där det finns störst efterfrågan på en detaljerad och skarp representation av även de minsta föremålen i ett helt platt prov, oavsett var i synfältet de är belägna.
Okularets uppgift är att förstora bilden som skapas av linsen och vid behov korrigera den för vissa mindre bilddefekter.
Okularet förstoras oftast från 5 - 20 x. Förstoringen indikeras på okularet. Förstoringen av mikroskopet bestäms genom att multiplicera förstoringen av okularet med förstoringen av linsen. T.ex. 40x lins x 10x okular = 400x förstoring.
Okular kan ha en hög ögonpunkt (focus point), vilket gör att de flesta glasögonbärare kan se i mikroskop och ha ett bra stort synfält utan att behöva ta av sig glasögonen. Vidvinkelokular ger ett särskilt stort synfält, medan bilden verkar "närmare" ögat. Vidvinkelokular är oftast märkta med bokstäverna WF.
Periplane- eller kompensationsokularet är ett okular som är speciellt korrigerat för att ge högsta optiska prestanda vid medium och högre förstoring. Okularen är vanligtvis märkt med ett P eller ett K. Till exempel betyder K 15x ett kompenserande okular med 15x förstoring.
Okularröret finns i flera versioner.
Om mikroskopet har flera okular erhålls den bästa bilden av provet när ett okular med låg förstoring och en lins med hög förstoring används, så långt det är möjligt.
Används för att hitta den ungefärliga inställningen för skärpa för bilden. Den grova inställningen är tillräcklig för de flesta för förstoringar upp till 100-150x.
Vid större förstoringar blir det allt svårare, för att inte säga omöjligt, att ställa in skarpt bara med denna inställningsratt.
Med finjusteringen kan du ställa in maximal skärpa, även vid de högsta förstoringarna, efter att den ungefärliga skärpan har bestämts med grovinställningen.
Grov- och finjusteringen kallas gemensamt för fokuseringsenheten. Den bör vara utrustad med en produktsäkerhetsanordning som gör det omöjligt att skruva fast linsen i produkten genom felaktig användning av mikroskopet, med risk för skador som följd.
Gundlach-mikroskopen levereras med ett standardpreparationsskydd som du själv kan justera i efterhand.
Plattan där du placerar din förberedelse kallas för objektsbordet.
Objektbordet är ofta utrustat med clips som kan hålla preparationen och ett kryssbord, som är en flyttbar hållare för preparationen.
Med två tumskruvar kan du sedan flytta ner din förberedelse till några tusendelar av en millimeter åt gången. Detta är särskilt användbart när du letar efter vissa saker i ett preparat under lite större förstoringar.
Frederiksens mikroskop levereras alla med inbyggt ljus i botten av mikroskopet.
Mikroskopet 100FL Special (076840) använder en vanlig volframlampa (076851 - bilden till vänster), som avger ett något gulaktigt ljus.
Mikroskopet 100 FL LED (076845) är trådlöst och har diodljus, och ljuset i detta mikroskop är därför mer blåvitt och är mycket bekvämt att arbeta under.
De återstående modellerna i Gundlach-mikroskopsortimentet använder alla samma typ av halogenlampa (076863 - bilden till höger) och ger ett särskilt kraftfullt och mer färgglatt arbetsljus än de traditionella volframlamporna.
Alla nyare mikroskop använder LED-ljus.
NOT! Observera att "vanliga" 12 V halogenlampor från stormarknadernas standardsortiment inte kan användas i Gundlach-mikroskopen.
Mikroskopens transformatorer ger bara 6 V, så 12 V-lampor lyser bara hälften så starkt. Således kommer mikroskopet att vara värdelöst vid de högre förstodelarna.
Mellan lampan och preparatet kan det finnas en kondensor.
Kondensorn är ett optiskt system vars uppgift är att rikta ljuset mot preparatet och linsen så att den presterar som bäst.
Kondensorn kan ha en inbyggd hållare för ett filter som kan färga ljuset. Vissa preparat syns bäst i färgat ljus.
Det finns också en bländare för att reglera ljusstyrkan. Irisbländaren är bäst, eftersom denna typ reglerar ljuset oändligt.
Andra mikroskop har en hålöppning. Hålöppningen är en roterbar skiva med ett antal hål i olika storlekar. Vid olika bländarinställningar blir olika saker uppenbara i en förberedelse. Därför är det viktigt att mikroskopet har en bländare. Alla våra mikroskop (utom artikel nr 076835) levereras med en irisöppning.
